Information om företagets
bildande och utveckling

När elektrifieringen startade i början av 1900-talet var förutsättningarna för tillgång till elproduktion och överföringsledningar väldigt olika inom olika delar av landet. Kvarnar och sågar som drevs med vattenkraft hade då funnits länge så tekniken att utvinna kraft var väl känd. Det var ofta runt sådana anläggningar som enkla distributionsnät byggdes ut för att förse gårdarna med i första hand belysning. I vissa fall framställdes endast likström.

För de kommersiella bolag som efter hand bildades var det i första hand större städer och industrier som var intressanta. I Varbergstrakten var det flera faktorer som bidrog till att flera överföringsledningar kom att byggas inom kommunen. Den viktigaste var att AB Papyrus byggde kraftverk i Yngeredsfors samt ledning därifrån till pappersbruket i Mölndal redan på 10-talet. Denna ledning finns fortfarande kvar och passerar vårt område i sträckningen Skällinge-Veddige och norrut. Från Veddige byggdes en avgrening till Varberg och vidare till radiostationen i Grimeton som byggdes i början av 1920-talet. Ledningarna och produktionen drevs av Yngeredsfors Kraft AB (YKA). Nätspänningen var 50 kV och transformering till dristributionsspänning skedde endast i Varberg.

I Tvååkerstrakten fanns ett nät som matades från kraftverket i Strömma. Liknande nät fanns i Karl-Gustav, Skällinge, Valinge, Veddige och Horred. Detta var oftast privata nät som ägdes av kraftverksinnehavaren.

Sådana var förutsättningarna när befolkningen i våra bygder började inse behovet att få el installerad. I Halland fanns redan en etablerad tradition att genom samarbete i ekonomiska föreningar driva verksamheter som krävde stora investeringar. Det var därför naturligt att denna nya nyttighet hanterades på liknande sätt. Inom vårt område fanns olika former av föreningar. Dels större enheter som även omfattade högspänningsnät, dels mindre som endast svarade för lågspänningsnätet under en transformatorstation. De privata näten fanns fortfarande kvar, men övertogs efterhand av föreningarna. Mätning och debitering skedde som regel på ett schablonartat sätt genom att summera ljuspunkter. Behörighetsansvar köptes av konsulter.

När bygden var helt elektrifierad i slutet av 1950-talet fanns följande aktörer inom området. Träslövs Edf, Himledalens Edf, YKA (Skällingeområdet), Tofta Edf, Viske Edf, Södra Marks Edf, Karl Gustavs Edf och Vasse Elverk AB. Träslöv fusionerades med Himledalen och denna enhet var därför avvecklad då Varbergsortens Elkraft ek för bildades.

De lokala föreningarna bidrog till att området relativt snabbt kunde elektrifieras till överkomliga kostnader. Stora delar av lågspänningsnätet byggdes av abonnenterna och medlemmarna själva eftersom föreningarna saknade fast anställd personal. Materialtillgången var efter kriget besvärlig varför många ledningar byggdes med oimpregnerade stolpar och järntråd. Föreningarna brottades ständigt med ekonomiska svårigheter och då det ursprungliga nätet började bli föråldrat samtidigt som kraven på ökad leveranskvalité och behov av utbyggnad till nya områden uppstod, började man undersöka andra alternativ.

Fusioner och köp

Efterhand som kraven på landets eldistributionsföretag ökade skedde en omstrukturering med utveckling mot större enheter. Diskussioner mellan aktörerna i våra bygder resulterade i att föreningarna Viske, Tofta, Himledalen och konsultföretaget Hallans Läns Elektriska förening den 10 juli 1964 bildade en gemensamt ägd serviceorganisation med namnet Varbergsortens Elkraft ekonomisk förening. Tanken på ett totalt samgående fanns sannolikt från början och genomfördes genom fusion 1/1 1968. Ursprungsföreningarnas ekonomiska status var något olika varför det krävdes vissa justeringar av andelskapitalen för att de skulle kunna jämställas. Nu hade företaget fått den ekonomiska styrka som möjliggjorde nödvändiga investeringar. De gamla inmatningspunkterna i Blixtorp, Trönninge och Tångaberg ersattes med 50/10 kV stationer i Grimeton, Tofta och Veddige. Kostnaden var drygt 2 milj. och var färdig i december 1970. Administrationen var placerad i förhyrda lokaler i Gödestad medan driften sköttes från förråd i Grimeton, Torpa och Åsby. Abonnentantalet var vid starten ca 3800.

1976 tillkom föreningarna i Södra Mark och Karl-Gustav genom fusion varvid 1200 abonnenter tillfördes.

Hösten 1977 förvärvades industrifastigheten Veddige 6:38 som efter ombyggnad togs i bruk under sommaren 1978. Efterhand avvecklades de lokala förråden och företagets hela verksamhet är numera samlad i Veddige.

Den 1/1 1980 förvärvades Vasse Elverk AB i Horred och Skällingeområdet med tillhörande mottagningsstation tillfördes 1988 genom köp från Sydkraft AB.

Efterhand som Varbergs stadsbebyggelse vuxit österut har gränsjusteringar skett mot Varberg Energi AB som övertagit ett antal abonnenter vid Träslöv. Verksamheten drevs i början med stöd av linjekoncessioner som senare ersatts av områdeskoncession, den senaste gällande till den 12/7 2029.

I samband med avregleringen av elmarknaden 1/1 1996 bildades dotterbolaget Varbergsortens Elförsäljning AB.

2001 förvärvades Micab AB med tillhörande kraftstationer i Horred och Veddige.

2005 togs en ny inmatning från Väröbacka i drift för att öka driftsäkerheten i västra delen av området. Inmatning sker därefter i sju punkter. Grimeton, Skällinge, Tofta, Väröbacka, Veddige, Istorp och Närå.